Det er med litt vantro at jeg leste om at ekteparet Mariann og Egon Davidsen som er medlemmer i Zoé-kirken skulle ha bibelskole og lovsangsseminar i Bredtvedt kirke. Egon Davidsen er jo bibelskolelærer på Zoé med ansvar for undervisningen. Undervisningen på deres bibelskole kommer fra Livets Ord i Uppsala hvor deres Gudsbilde, menneskesyn og verdensanskuelse er i fokus og i strid med apostolisk tro slik jeg oppfatter det. For meg vitner situasjonen om en åndelig hunger i Bredtvedt menighet, som er en del av Den norske kirke, og hvor man tydeligvis er villige til å kanskje mer ukritisk akseptere hva det skal være, bare det trekker mennesker og er noe nytt. Som tidligere tilhenger av trosbevegelsens doktriner og dogmer ser jeg med uro på at trosbevegelsens lære sprer seg også i Den norske kirke. Dette tolker jeg slik at ansvarlige i menigheten i Bredtvedt ikke vet alt for mye om trosbevegelsens lære, det virker jo slik. Jeg retter ikke kritikken direkte mot ekteparet Davidsen, men mot prester og ledere i Den norske kirke for å for ukritisk trekke inn denne troslæren i kirken. La meg konkretisere nærmere. La oss ta trosbevegelsens menneskesyn i betraktning, noe de ganske sikkert vil bli undervist. Det følgende er kun én dimensjon ved trosbevegelsens lære, men som påvirker hele deres teologi.

La oss undersøke hva mentor for Jan Halvorsen, Ulf Ekman pastor på Livets Ord, lærer om menneskets konstitusjon. Ekman tar utgangspunkt i skapelsesteologien når han redegjør for sin antropologi, men skjelner ikke mellom at Gud skapte verden men gjorde mennesket i sitt bilde som Hagin gjør. Ekman konstruerer en analogi mellom treenighetslæren og menneskets konstitusjon for å forklare sin antropologi. Da kan han uttrykke seg slik: “Gud är treenig och han skapade människan treenig. […] Hon är ande, själ och kropp.”  Men i Du kan höra vad Gud säger har Ekman med den ubestemte artikkelen “en” foran “ande” og da blir hans oppfatning av menneskets konstitusjon identisk med Hagin “Du är en ande, har en själ och bor i en kropp.”  Dette har både Lundarapporten og rapporten fra dialogsenteret påvist tidligere.  Men dette ene funnet  som er identisk med Hagin forekommer kun ett sted i hans samlede litterære arbeid. Også pensumet på bibelskolen LOBC Hur du kan bli ledd av Guds Ande lar ikke leseren forstå at mennesket er en enhet, men at mennesket nettopp er ånd, sjel og kropp, slik Hagin lærte det.

Enn videre gjelder, for Ekman som for Hagin, at mennesket har enten satanisk eller guddommelig natur i sin ånd. Ekman hevder nemlig i forbindelse med syndefallet at mennesket deretter hadde fått djevelens natur. Ekman sier klart at: “Djävulens natur fanns i deras ande.”  Denne naturen var åndelig død, Ekman hevder da at “Hans [Satans] natur – døden – var det nå som fylte oss i stedet.”  Og i Doktriner sier han eksplisitt at det var gjennom syndefallet som menneskets “hjärta fylldes av mörker och Satan blev hennes herre.”

Og i likhet med Hagin trekker Ekman inn den tredelte døden som resultat av synden, også han åndelig, fysisk og evig død.  Når han lærer at: “Gud är ande (Joh 4:24) och när vi föds av Ande, så är vi ande (Joh 3:6). […] Din ande skapades till likhet med Gud (Ef 4:24), och fick del av gudomlig natur genom Guds Ande. Detta är ditt verkliga jag.”  så er dette i overenstemmelse med Hagins lære. Ånden er det egentlige menneske ontologisk forstått. Denne identiteten er så viktig at han sammenligner det med at “[…] du har en dyrbar skatt i ditt inre som är din egentliga personlighet – din invärtes människa, din ande, ditt hjärta.”  I likhet med Hagin blir ånden slik den viktigste delen i mennesket og øverst oppe i makthierarkiet innenfor menneskets konstitusjon. Mennesket er “en gudsmänniska, du är skapad av Gud till hans avbild och likhet.”  Så langt jeg kan se det utvikler Ekman menneskets potesiale lengre enn Hagin gjør, for som dette gudsmennesket i hans bilde kan du skape slik Gud kan det. Ekman hevder: “Du är inte Gud men du är skapad till Guds avbild, och Gud har lagt samma skaparförmåga i dig. [...] alla dina gåvor ska komma ut redan här på jorden, inte först när du kommer til himlen.”  Menneskets potensiale er ubegrenset, bare Djevelen og synden er ryddet av veien er betingelsen. “Jag ska göra så mycket kul i himlen. Jag ska inte bara spela harpa, jag ska skapa, jag ska göra nya planeter och allt möjligt.”

Den troende har Gud selv, i følge Ekman, boende inni seg som en kraftfull atombombe. Han hevder også at: “Allt vad Jesus har i himlen i dag tog han med sig när han flyttade in i dig. Du har tillgång till det.”  Tilsvarende som hos Hagin er det som en åndelig skapning at man er i direkte kontakt med Gud. “Du är en andlig varelse som har en invärtes människa, vilken genom Guds Ande alltid står i kontakt med Gud själv, med hans härlighet, hans makt och hans vishet.”  Dette innebærer for den troendes del at den stillingen som Gud hadde gitt Adam, nå er tilgjengelig igjen.  For, sier Ekman, “När Gud skapade Adam så ville han att Adam skulle råda, dominera, erövra och förvalta skapelsen (1 Mos 1:26,28).”  Dette overtaket har den troende fått på nytt all den tid “Din ande ger dig information om den andliga världen för att du skall kunna leva där och umgås rätt med Gud och göra vad han vill.”  Denne åndelige informasjonen kalles for åpenbaringskunnskap og er vesensforskjellig fra sansekunnskap. “Nu är det så att uppenbarelsekunskap och naturlig kunskap ofta går tvärs emot varandra. [...] Alltså, låt dig inte ledas av omständigheterna!”  Åpenbaringskunnskap skal med andre ord kontrollere den troende. “Det är din inre människa som skall ha kontroll över ditt liv, så du gör Guds vilja och inte domineras av dina känslor.”

Heller ikke Ekman mener at mennesket skal oppfattes som tre ulike størrelser, noe Hagin kalte tre distinkte  deler. Ekman deler menneskets tre deler opp i dets funksjoner og ikke deler fordi hevder han “Människan är en människa, men med tre olika funktioner.” hvor den åndelige dimensjonen er det egentlige mennesket.  Og, som Hagin, redegjør han for funksjonene slik at kroppen er i kontakt med den fysiske verden gjennom sine sanser. Sjelen har ikke bare psykiske evner med tanker, vilje og hukommelse. Ekman beskriver dette noe annerledes. Sjelen “består av viljan, känslan och fornuftet, [...] ett medvetande som samlar och bearbetar all den informationen som hon får från den fysiska världen.”  Så langt jeg kan finne ut har ikke Ekman ytret noe om at dyrene har sjel og ikke ånd som Hagin lærte.

Som vi tidligere så kan Ekman si det slik som at siden Gud er treenig, “består även människan av tre delar, även om de inte är fullständigt åtskilda.”  At ulike kritikere har hevdet at denne betoning av det åndelige på bekostning av det fysiske grenser til gnostisisme, tar Ekman avstand fra. “När Gud skapade människan så skapade han henne som en helhet. Ingen del av henne är obetydlig. Ingen del av henne skall föraktas.”  Både kropp og sjel og sjel og ånd henger sammen.  Og Ekman kan, i likhet med Hagin, også si at det er bestemte skiller mellom sjel og ånd. “Detta åtskiljande, främst mellan själ och ande, är oerhört betydelsefullt.”  Dette er fordi ånden skal styre livet til den troende. “Andens liv är viktigast, och det är detta som skal styra ditt liv. Men det är du som tillåter andens liv att regera.”  Her kan Ekman oppfattes som selvmotsigende for det er ikke klart om det er åndens jeg eller om det er sjelens jeg som har bestemmelsesretten. Det må være sjelen som er underordnet ånden fordi det er den som må endre seg etter åndens og Ordets veiledning. Det er gjennom sinnets fornyelse, det vil si at sjelen gjennom å kjenne godt til hva Guds ord sier om de ulike ting og saksforhold, at sjelen kan skille på tanker som kommer fra Gud og de som kommer fra Satan.

“Om din själ inte har underordnat sig Guds ord och lärt sig att ta emot ifrån himlen, så tar du emot felaktig eller förvanskad information från din själ, och du kommer ständigt att fatta fel beslut.”

Sjelen kan ta feil av tankenes opprinnelse fordi tankene kan komme fra flere hold. “Och om en tanke inte kommer ifrån Gud så kommer den ifrån djävulen.”  Men det er ikke bare Satans og Guds tanker i mennesket. Her er også menneskets egne tanker. At det her er lett å forveksle Guds røst i sin tanke med sine egen tanker er Ekman klar over for: “Guds Ande talar i din ande och leder dig. Gud vill alltid beskydda dig, men när han talar i din ande och det låter som om det vore din egen röst i ditt inre, så följ den.”  Sinnet har altså en meget viktig funksjon i mennesket. “Ditt sinne är uppenbarelseplatsen dit Gud kommer.”  Derfor står striden om sinnet mellom deg selv, verden, Satan og Gud. Den kampen er viktig å vinne slik “att inte djävulen får tänka sina tankar genom dig.”  Tvert imot er det sånn at den frelste både kan og skal tenke Kristi egne tanker. For hevder Ekman: “Du har Kristi sinne för att du är född på nytt. Du har förmågan och potensialen att tänka som Jesus. Du har förmågan därför att du har Kristi sinne.”

På tilsvarende måte som hos Hagin lærer Ekman at det er kroppens fem sanser som gir informasjon til sjelen som bearbeider disse dataene så å si. “Det är själen som behandlar den information som kroppens sinnen förmedlar, och det är också i din själ som du avgör om du skall höra och lyda Guds röst i din ande eller inte.”  Kroppen er den delen av mennesket som har kontakt med den fysiske verden og det gjelder at sjel og ånd kommer overens slik at omstendighetenes tale kan bli borte slik at man kan høre fra Gud.  Det er også viktig at  “Guds Ande och din ande ska komma överens så att du vinner, eller om ditt sinne ska komma överens med omständigheterna och det mänskliga tänkandet.”

Og i forbindelse med det å høre fra Gud kan mennesket som sagt komme inn under innflytelse fra onde ånder. Ekman forklarer dette med at “Enbart människor med fysiska kroppar har rätt til att vara på den här planeten.”  Og poenget her er demonisk innflytelse på mennesket og ikke gjenferd eller lignende. Poenget er at mennesker kan bli besatte mener Ekman fordi demoner trenger fysiske kropper i denne verden noe de ikke har. “Alla andevarelser söker kroppar genom vilka de kan uttrycka sin verksamhet. Det finnes två sorters andevarelser: Gud och hans änglar, och djävulen och hans demoner.”  Men “en troende kan däremot inte ha en ond ande i sin ande. Där finns Guds Ande, men själen och kroppen kan attackeras.”  Selv om demonene ikke skal men kan benytte våre legemer i sin tjeneste er det er faktisk slik at Gud har legitimt krav på å få bruke våre kropper i sitt arbeid for, hevder Ekman: “Gud behöver din kropp för att kunna göra under och tecken, och då vill han först vitalisera dig och göra under med din kropp.”  At Guds krav er legitimt skyldes at mennesket nå er forpliktet gjennom den nye pakt.  Dette symbiotiske forholdet mellom den troende og Gud utfoldes under læren om den troendes autoritet. Denne utleggingen om at åndsvesen aktivt søker fysiske kropper de kan bo i skiller Ekman fra Hagin, men forholdet mellom ånd, sjel og kropp er da som tidligere nevnt at kroppen er kontaktpunkt mellom den fysiske verden og gir informasjon innover til sjelen gjennom kroppens fem sanser. At Ånden da blir kontaktpunktet til Gud i den åndelige verden og gir informasjon innenifra og ut til sjelen, deler han med Hagin.

Denne læren tviler jeg på at Bredtvedt menighet er klar over.

Ekmans oppdeling av mennesket i tre deler innebærer at han har en antropologi som er likt det trichotome synet på mennesket som kan føres tilbake til Platon og senere Plotin.  Ekmans oppfatning av mennesket ligner svært på Plotins fordi mennesket i følge Plotin også

“består av tre dimentioner, nämligen kropp, själ och ande. Det är med kroppen vi förnimmer världen via våra sinnen. Det är den oförnuftiga själen. [...] med själen tolkar vi världen. [...] Den högsta nivån är anden, vars främsta talang är andlig varseblivning eller intuitiv kunskap.”

Og dette har Ekman selv sagt på lignende måte. Ekman mener nemlig også at mennesket består av tre deler i analogi med den treenige Gud hvor menneskets ånd er høyest i hierarkiet. Selv om han mener at mennesket er én og tre deler samtidig blir dette problematisk sammenlignet med det bibelske materialet. Dette påpekte Da Silva også: “Guds avbild och Guds ande i människan gör henne besläktad med Gud.”  Og dette slektskap gjør at forskjellen mellom Gud og mennesket blir uklar. Enn videre blir slektskapet med Gud utdypet på en problematisk måte når Ekman hevder “du är skapad till Guds avbild, och Gud har lagt samma skaparförmåga i dig. [... og at] alla dina gåvor ska komma ut redan här på jorden, inte först när du kommer til himlen”  så heves mennesket opp til Guds nivå med hans attributter. Ekmans antropologiske tolkning av Salme 8 gjorde mennesket nesten til et gudevesen. At det virkelig skal forståes slik tyder læren om det talte ordets makt på. Ekman hevder at når han uttaler Guds ord med sin munn så blir det slik han sier. Dermed har mennesket i praksis fått Guds skaperegenskaper. Dette kan ikke være apostolisk tro som han hevder. I Bibelen er det et klart skille mellom det skapte og Skaperen. I 1 Mos 1 er det klart at Gud er skaperen av alt. Både den apostoliske bekjennelse og den nikenske bekjennelse har her Gud som skaper av himmel og jord. Den nikenske har i tillegg med “av alt synlig og usynlig.”  Foruten dette er grunnsynden den at mennesket ønsket å bli lik Gud og dermed falt i synd (1 Mos 3)  og at mennesket ikke skulle strebe etter å bli lik Gud med hans egenskaper og atributter.

I GT brukes ulike begreper om menneskets ulike sider, men hensikten er ikke å splitte opp enheten. I GT og NT handler antropologien om mennesket som helhet og ikke om de ulike delene mennesket består av hver for seg. Slik kan Bibelen snakke om lever, nyre, hjerte, sjel og ånd som de indre sidene ved mennesket, mens kjøtt og kropp omtaler menneskets ytre. Da skal ikke ånden i mennesket oppfattes som sentrum i mennesket til forskjell fra sjelen som bare er en annen måte å beskrive menneskets indre på. Om menneskets fysiske skikkelse brukes i GT betegnelsen basar. Da Gud skapte mennesket blåste han ruach inn i det slik at det ble en levende nefesh sjel eller liv som betegner de indre dimensjonene ved mennesket. I GT lever ikke sjelen sitt eget liv men betegner menneskets indre dimensjon, livet som er skjult i kroppen. Det blir da treffende som Lundarapporten sier at mennesket ikke fikk en sjel, men ble en sjel. Hovedfeilen hos Ekman ligger i å splitte opp helheten og enheten som jo er bibelens hovedfokus når mennesket omtales.

Videre skiller mennesket seg fra Gud gjennom at vi er syndere av natur. Også den troende er samtidig synder og rettferdig for Gud.  Dette er ikke Ekman enig i. Han hevder på sin side med stor frimodighet at mennesket nå er en ny skapning og dermed også rettferdig så fremt det har blitt en troende. Etter mitt skjønn tar da Ekman ikke menneskets syndighet på fullt alvor. Vi er syndere fordi vi gjør forbudte handlinger og fordi vi har en syndig natur, noe også Da Silva tidligere har hevdet med rette.  I Ef 2,3f skriver Paulus om: “Slik var vi av naturen under Guds vrede, likesom de andre.” Som syndere bryter vi mot Guds lov selv om vi vet bedre. Det onde vi ikke vil det gjør vi og det gode vi vil gjør vi ikke (Rom 7,14-25). Det er synden i mennesket som driver det til å synde mot Guds bud. Paulus skriver at “alle har syndet” (Rom 3,23) og som synder følger jeg syndens lov av naturen (Rom 7,24). Loven hadde som hensikt å holde oss i varetekt inntil troen og evangeliet kom (Gal 3,22-27) og overbevise oss om vår synd (Rom 3,20). Det at døden kommer til alle mennesker uten unntak viser også at naturen vår er fallen og skal dø. I Rom 6,23 sier Paulus at “Syndens lønn er døden, men Guds nådes gave er evig liv i Kristus Jesus, vår Herre.”

Konklusjon

Ekmans lære er et konglomerat av utsagn funnet i hans bøker og læren er ikke konsistent, men spriker i flere retninger som vi har sett. I Ekmans teologi er forholdet mellom Gud og menneskene slik at mennesket allerede her i tiden har fått fullstendig frelse på alle livets områder gjort tilgjengelig for seg. Det troende mennesket er ikke lengre død i sin ånd, men har nå fått nytt liv i sin ånd, blitt født på ny og skal aldri mer dø. Mennesket har derfor rett til å bli helbredet og bli befridd fra alt som binder det slik at det nå skal leve i tilstander på jorden tilsvarende de i Eden. Dette fordi alt har blitt opprettet i Jesu verk på Golgata. Med dette konkluderer jeg med at Ekman bryter med både GT og NT syn på mennesket og dets natur samt at han gjennom å ikke ta hensyn til tidsaspektet gjør seg skyldig i å love sine tilhengere mer, for eksempel helbredelse, enn han har dekning for i både Skriften og i de oldkirkelige bekjennelsene. At mennesket skal ha fått en autoritet og en iboende kraft som er den treenige Gud selv og som den troende kan fritt kan benytte seg av, kan ikke være riktig, fordi mennesket gjennom denne læren får guddommelige atributter slik at det ikke skjelnes mellom Gud som skaper p.d.e.s. og mennesket som skapt p.d.a.s. Jeg finner ikke at mennesket, som i Ekmans lære får makt med Gud fordi Gud angivelig skal bundet seg selv til sitt ord og overgitt seg til de troendes maktutfoldelse, er forenlig med apostolisk tro.

Er denne antropologi og teologi noe som prester i Den norske kirke vil vedstå seg er mitt spørsmål. Likeledes gjelder det om kirken er tjent med et samarbeide med en menighet som mener vekkelsen i Florida med Toss Bentley følger en sunn evangelisk linje, noe Jan Halvorsen i Zoé-Kirken mente tidligere og som for eksempel Mariann Davidsen på Zoé-kirkens bibelskole anbefaler.