Jeg søkte på nettet etter opplysninger om Ulf Ekman fordi jeg sitter å skriver om ham. Tanken var egentlig å oppdatere meg på Livets Ord fordi det var en stund siden jeg var bibelskoleelev der. Det var da jeg kom over en artikkel som en Daniel hadde skrevet og som jeg syns hadde et godt poeng. Hadde Ekman rett tidligere da han underviste oss om at den katolske kirken var antikristlig? Eller er det nå vi skal høre på ham? Jeg tror jeg har ordene mine i behold når jeg påstår at det er mange som ønsker at Ekman burde ta ett oppgjør med fortiden og forkynnelsen sin. På denne måte ville det vært lettere for oss som var unge på 80-tallet og som slukte rått hva Ekman underviste.

I 2006 ble Ekman intervjuet av Magazinet om han ikke lengre identifiserte seg med trosbevegelsen fordi han med boken Tag och ät signaliserte en teologisk endring som ble oppfattet å gå i katolsk eller luthersk retning. At han ikke lengre skulle være en del av trosbevegelsen tok han avstand fra. Ekman sa da ”Jeg har ikke vendt meg bort fra trosforkynnelsen, og jeg er ikke blitt lutheraner igjen. Men jeg har modifisert en del saker.” Artikkelen ble publisert den: 16.03.2006 på url adressen http://www.magazinet.no/artikkel.asp?Artid=7296 (Skrevet ut den 14.09.2007 kl. 10:31.)

Tilbake på slutten av 80-tallet husker jeg at det var litt “skummelt” at paven skulle til Sverige, vi hadde blitt skeptiske. Vi var jo opplært i at all snakk om sakrament var “vidskäpelse”. Svante Rumar underviste på misjonsskolan om ulike former for religion og der ble både den ortodokse kirkefamilien og den katolske kirke behandlet som det. Vi stod så å si i sannheten og betraktet de andre livsløgnene. Den gangen lød det fra Ekman i Magazinet (har klippt inn fra Daniels innlegg. Trykk på overskriften for å komme dit.):

“”Påven har inte för en minut ändrat alla de grundläggande katolska dogmer som den romerska kyrkan i århundraden har bevarat. Inte heller har han ändrat sin uppfattning om att vara ofelbar när han talar på ämbetets vägnar eller på sitt anspråk att som “Kristi ställföreträdare” på jorden kunna göra anspråk på varje nation i världen. När påven kommer, kommer han att kyssasvensk jord. För många ter sig detta som en gest av ödmjukhet. Men egentligen är det något helt annat. Det är ett anspråkstagande av det land han beträder. Varje statsbesök han gör är ett anspråkstagande att landet skall komma under “den heliga stolen”

“…Det är tragiskt att se, att intellektuella, sekulariserade kristna med glädje tar emot ett religiöst system som är antikristligt. De riter och processioner som utförs drar inte ned Guds härlighet, de öppnar upp för religiösa andemakter. Det enda som kan rädda Sverige är reningen i Jesu blod, inte falsk ekumenik. Därför tar vi en stark ställning i andevärlden och binder upp allt orent inflytande över de nordiska länderna och begär att det som de religiösa andemakterna önskar skall gå om intet. Vad Sverige behöver är inte mer religiositet, utan överflödande liv i Kristus Jesus, genom människor som själva blivit renade i Jesu blod och upplevt vad det innebär att leva i kraft av Jesu seger. Församlingen är inte på väg tillbaka till religiös fångenskap, utan på väg ut i mer frihet och mer av Guds härlighet och kraft. Guds härlighet, inte religiositet och humanism, kommer att prägla henne starkt under 90-talet.”

“”Den romerska kyrkan är full av ockulta inslag och har sina rötter i mycket falsk religiositet. Man har också oerhörda maktanspråk och har i alla tider förföljt väckelser. Därför har troshjältar i alla tider, såsom Johan Huss, Luther, Weley m fl, kallat henne för den stora skökan som dricker de heligas blod. Huruvida hon är identisk med den stora skökan i Uppenbarelseboken kan jag inte uttala mig om, men en sak är säker, många drag, genom historiens gång, och idag, påminner om det.”

- Ulf Ekman, Magazinet 1989″

Til dem som ønsker artikkelen kan de gå til Daniels side hvor han har en link til å laste ned artikkelen i pdf-format. At Ekman er en fargerik person å følge råder det vel ingen tvil om.